jag känner mig fast i en hemsk period av mitt liv. Eller ja som att jag aldrig kommer lyckas ta mig ur detta helvete. Kan inte minnas sist jag var riktigt lycklig eller bara kände mig glad och såg fram emot saker. Har inte lust med någonting. Det är för jävligt. Allt känns bara förfärligt tråkigt och meningslöst. blöööööööööäääääeh
sover bort mitt liv. Bara sover o sover o sover... fast det är ju för att jag inte har något liv. Så flyr undan verkligheten genom att sova och drömma istället. Har alltid haft sömnproblem eller svårt att somna vilket leder till att man vänder på dygnet o så blire bara värre, men när jag väl lyckas somna så kan jag sova hur läänge som helst, eller ja vaknar upp lite då o då men lätt att somna om då o soova vidare. man liksom fastnar i nån slags drogdimma. Blaaah
bla. bla. bla.
vill känna mig fridfull.
Vill känna mig värdefull.
vill slippa tvinga mig själv till allt.
ALLT känns falskt. fyfan för att behöva låtsas som om allt är bra, låtsas vara intresserad av saker, låtsas vilja prata med folk, allt är på låtsas. Jag är inte på riktigt, jag är inte riktig? Vem fan är jag!?
Men jag låtsas i hopp om att allt ska kännas på riktigt snart.
fel. fel. fel. F E L
man kanske skulle må bra av lite disciplin..?
men mitt fel ligger inte i att jag är lat,
utan jag har bara sån jävla otur hela jävla tiden. Faktiskt.
Motgång efter motgång, fan give me a fucking break!?!
and gimme some luck, Tack!
Varför tar lyckan slut.
Varför får jag aldrig må bra en längre stund.
Hur kommer det sig att, när jag väl känner glädje så består den inte
mer än högst några få minuter.
Det är som att jag har en demon inom mig som matar massa negativa känslor
och destruktiva tankar.
Eller så är det kanske bara jag som blivit besatt av att må dåligt
och förstöra för mig själv.
Vad fan vet jag?!?!?!??!!! Jag vet INGENTING. INTE ETT PISS INTE ETT JÄVLA SKIT VET JAG VARFÖR JAG ÄR SOM JAG ÄR SÅ HÄR TOTALT FUCKED UP OCH PATETISK!
känner mig så sjukt jävla misslyckad.
sover bort mitt liv. Bara sover o sover o sover... fast det är ju för att jag inte har något liv. Så flyr undan verkligheten genom att sova och drömma istället. Har alltid haft sömnproblem eller svårt att somna vilket leder till att man vänder på dygnet o så blire bara värre, men när jag väl lyckas somna så kan jag sova hur läänge som helst, eller ja vaknar upp lite då o då men lätt att somna om då o soova vidare. man liksom fastnar i nån slags drogdimma. Blaaah
bla. bla. bla.
vill känna mig fridfull.
Vill känna mig värdefull.
vill slippa tvinga mig själv till allt.
ALLT känns falskt. fyfan för att behöva låtsas som om allt är bra, låtsas vara intresserad av saker, låtsas vilja prata med folk, allt är på låtsas. Jag är inte på riktigt, jag är inte riktig? Vem fan är jag!?
Men jag låtsas i hopp om att allt ska kännas på riktigt snart.
fel. fel. fel. F E L
man kanske skulle må bra av lite disciplin..?
men mitt fel ligger inte i att jag är lat,
utan jag har bara sån jävla otur hela jävla tiden. Faktiskt.
Motgång efter motgång, fan give me a fucking break!?!
and gimme some luck, Tack!
Varför tar lyckan slut.
Varför får jag aldrig må bra en längre stund.
Hur kommer det sig att, när jag väl känner glädje så består den inte
mer än högst några få minuter.
Det är som att jag har en demon inom mig som matar massa negativa känslor
och destruktiva tankar.
Eller så är det kanske bara jag som blivit besatt av att må dåligt
och förstöra för mig själv.
Vad fan vet jag?!?!?!??!!! Jag vet INGENTING. INTE ETT PISS INTE ETT JÄVLA SKIT VET JAG VARFÖR JAG ÄR SOM JAG ÄR SÅ HÄR TOTALT FUCKED UP OCH PATETISK!
känner mig så sjukt jävla misslyckad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar