Kärlek är sjukt svårt, om man tar det på allvar. Jag har blivit väldigt dålig på det. Känns så fult att man "bara" är 20 år, men ändå känner sig helt förstörd av det. Jag pallar inte älska någon. Kul ett tag, men sen då? När man är helt tom och tårarna är slut, var det värt det? Det spelar egentligen ingen roll vem som lämnar vem och vem som vill vad, vem som går vidare först och vem som bara står och tittar på. Det är svårt. Och tungt. Jag har blivit så feg. Klart att det är värt det, egentligen. Men inte nu. Jag är kär. Kanske. Men jag slänger iväg allt, som vanligt. Jag blir arg på mig själv för att jag jämt fegar ur och jämför allting med någon sorts perfektion som inte finns någonstans. Det blir aldrig helt jävla bra. Det är uppochner och ner-ner och sen lite upp. Och så håller det på sådär. Jag vill egentligen inte ens ha balans. Jag vill inte ha perfektion. Jag vill ha eld. Passion, hunger och magi. Älska och hata. Bara leva, med någon. Ibland.
hm... Alltså kärlek är väldigt komplicerat, alla känslor är det. Jag känner mig mest bara förvirrad och rädd för att bli sårad igen, som jag blivit så många gånger innan... fast man måste våga chansa och lita på personer, trots sitt förflutna. Antar att det är värt det trots allt. Man kan inte leva utan kärlek (fast svårt att leva med den också) och att ha ett förhållande är skönt, eftersom att man bli mindre ensam då och kan dela sitt liv med någon. Fast önskar att det vore enklare att hitta den där som verkligen är rätt för en. Men det är väl bara att leta vidare eller liksom våga hoppas på att man kommer finna den rätte tillslut. Eller att inte gå miste om den för att man var för dum för att inse det, eller se, tro på det lr bla bla blaaah jag vet inte. FAN
Fast visst det kanske kan vara/är väldigt enkelt och endast "en dans på rosor", underbart för vissa..?
Varför har jag sån jävla otur!? Eller menar att typ alla förhållanden jag haft, har varit destruktiva och nästan slutat på liv och död. Så jävla typiskt. Sjuuuukt frustrerande & tragiskt vafan känner mig typ dömd till att misslyckas och som att jag är född olycksfågel -.-'
And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar