Det värsta som finns är nog att känna sig orättvist behandlad.
För det är naturligt att vilja bli respekterad och rättvist behandlad av andra människor, speciellt dem som står en nära.
Det jobbigaste är att inte veta varför man känner sig orättvistbehandlad, eller just den där biten innan man kommit på det.. att det är så man faktiskt känner och hur det egentligen ligger till. Och att sen inte kunna göra något åt det är så jävla frustrerande. Men att kunna sätta ord på det man känner är en lättnad i sig "ORÄTTVIST BEHANDLAD"
Som med min pappa, jag vet inte hur länge jag kämpat för att det ska kännas bra mellan oss. Men han är en sån typisk person som aldrig har fel och är jävligt duktig på att manipulera. Ge gnagande skuldkänslor och känslan av att det är fel på just en själv. Man försöker desperat göra allting bra och det blir en vardag att behöva försvara sig själv. Man känner sig ständigt utsatt och nedtryckt.
Men det viktigaste är att kunna släppa taget om sådana människor. För dem skadar och tar mycket mer än vad dem ger. Man får helt enkelt inse att man förtjänar bättre och att det inte går att ändra på någon annan som inte vill och som inte ens inser att dem gör något som helst fel.
FINE I DON'T NEED YOU IN MY LIFE!
Så jag tog mod till mig och konfronterade min pappa, om saker som hänt under min barndom och hur det var mellan oss just då. Men han bara nekade allting, så det fanns inget att förlåta. Inget att diskutera eller jobba på liksom.
Tex. att det alltid var som ett förhör, han frågade ut mig och jag kände mig tvingad att svara. Och han svek mitt förtroende genom att berätta allt för mamma, bara för att kunna bråka med henne i stort sätt och förklara vilken dålig mamma hon är och att han kunde anväda det mot henne. så vafan aja han kommer alltid vare en stor fet egoist och visst det kändes otroligt svårt att bryta kontakten, han är ju min pappa trots allt. Det var jobbigt ett tag och känns synd att behöva inse sanningen, men jag mår så mycket bättre av att bli fri det.
Och jag är ändå glad över att jag lärde känna min pappa och fick chansen att bestämma själv efter egna erfarenheter att kapa relationen.
Det värsta är nog att jag har en tendens att dra till mig sådana personer. Alla mina pojkvänner har visat sig vara som kopior av min pappa. Som gärna utnyttjar mig. Hoppas jag lär mig att inte vara så godhjärtat och tro på alla underbara lögner och kan skydda mig själv bättre i framtiden.
Börjat läsa en riktigt givande bok btw.
Som kommer hjälpa mig att bli starkare i mig själv!
