Jag är så jävla trött på ALLT D:

trött på kärlek, trött på att vara ensam, trött på människor, trött på känslor, trött på tomhet, trött på krav, trött på stress, trött på förväntningar, trött på alla orättvisor, trött på att känna mig förvirrad, trött på overklighetskänslor, trött på panik, trött på ångest, trött på att vara blyg, trött på att vara töntig, trött på att vara okunnig, trött på att vara lat, trött på att vara svag, trött på att klaga, trött på att vara deppig, trött på att vara beroende, trött på mat, trött på hushållssysslor, trött på att vara arbetslös, lr ja trött på att inte ha råd med något, att vara pank. trött på att vara trött, trött på att vara fast i samma helvete... och mest av allt trött på mig själv och mitt jävla liv. Fan trött på allting. Orkar inte med något, vill bara försvinna. Jag HATAR mig själv och mitt fucking så kallade "liv" jävla skit liv. Jävla Mimmi! Jag är felfelfel. hör inte hemma någonstans, duger inte till någonting, förstör bara för allt och alla. Förstör för mig själv mest av allt. Jag bryter ner mig själv och utplånar allting som är bra. Varför??? Jag är fan sjuk i huvudet.

Mitt hjärta är ditt att förstöra...

Love is like suicide

stanna livet, för jag vill hoppa av
stanna tiden, jag orkar inte vara kvar.

Det känns som om jag faller.
Jag känner adrenalinet i kroppen som rusar.
Och jag faller, om och om igen.
Varför kan jag inte stoppa fallet?

Jag känner rädslan.
Jag vet att jag kommer förlora något snart.
Och förlusten kommer att bli svår.
Jag vet inte om jag kommer överleva den.

Det spelar ingen roll hur många andetag jag tagit.
För jag kan fortfarande inte andas.

Humm

Kärlek är sjukt svårt, om man tar det på allvar. Jag har blivit väldigt dålig på det. Känns så fult att man "bara" är 20 år, men ändå känner sig helt förstörd av det. Jag pallar inte älska någon. Kul ett tag, men sen då? När man är helt tom och tårarna är slut, var det värt det? Det spelar egentligen ingen roll vem som lämnar vem och vem som vill vad, vem som går vidare först och vem som bara står och tittar på. Det är svårt. Och tungt. Jag har blivit så feg. Klart att det är värt det, egentligen. Men inte nu. Jag är kär. Kanske. Men jag slänger iväg allt, som vanligt. Jag blir arg på mig själv för att jag jämt fegar ur och jämför allting med någon sorts perfektion som inte finns någonstans. Det blir aldrig helt jävla bra. Det är uppochner och ner-ner och sen lite upp. Och så håller det på sådär. Jag vill egentligen inte ens ha balans. Jag vill inte ha perfektion. Jag vill ha eld. Passion, hunger och magi. Älska och hata. Bara leva, med någon. Ibland.

Hur fan fixar man ett förhållande som funkar?

hm... Alltså kärlek är väldigt komplicerat, alla känslor är det. Jag känner mig mest bara förvirrad och rädd för att bli sårad igen, som jag blivit så många gånger innan... fast man måste våga chansa och lita på personer, trots sitt förflutna. Antar att det är värt det trots allt. Man kan inte leva utan kärlek (fast svårt att leva med den också) och att ha ett förhållande är skönt, eftersom att man bli mindre ensam då och kan dela sitt liv med någon. Fast önskar att det vore enklare att hitta den där som verkligen är rätt för en. Men det är väl bara att leta vidare eller liksom våga hoppas på att man kommer finna den rätte tillslut. Eller att inte gå miste om den för att man var för dum för att inse det, eller se, tro på det lr bla bla blaaah jag vet inte. FAN

Fast visst det kanske kan vara/är väldigt enkelt och endast "en dans på rosor", underbart för vissa..?
Varför har jag sån jävla otur!? Eller menar att typ alla förhållanden jag haft, har varit destruktiva och nästan slutat på liv och död. Så jävla typiskt. Sjuuuukt frustrerande & tragiskt vafan känner mig typ dömd till att misslyckas och som att jag är född olycksfågel -.-'

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before

Kent - Dom Som Försvann

Jag har bränt mina skivor
Eldat upp dina brev
Och askan ligger i drivor
Solstickepojken han ler

Han bönar och ber:

Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Långsamt genom rummet går hon ut

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann

Kom så glömmer vi döden
Han röker i vår säng
Kom och värm dig vid glöden
Från vårt rykande hem

Golven sjunger igen:

Du ger oss kalla kårar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet alla vet allt tar slut
Långsamt genom rummen går hon ut

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann

Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll

Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv

Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält

Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll

Osäkerhet...

osäker.
jag har för stora beslut i mina händer.
som jag avgör. bestämmer...
det är beslut som jag inte borde vara tvungen att ta.
och jag känner mig klämd. jagad. fångad i ett hörn..
alla saker som sagts.. alla tankar.
allt bara upprepas och varje möjlig
konsekvens av varje handling ger mig spel.
jag kan inte avgöra något så stort..
göra ett val som jag kanske kommer ångra.
hur blev allt så fel? vad vill jag ha?
hur kommer livet se ut? hur vet jag om jag någonsin kommer bli lycklig?
vilket val ska jag ta..
och allt jag vet är att tankarna är
plågsammare än rakbladen jag har gömt.
det är lätt att låstas då man håller igång. inte behöver tänka.
men ensamheten är en tystnad som tvingar en att se det man gömt undan.
allt det där man inte vill se eller handskas med..
och jag vågar säga, att jag ibland önskar mig döden, som en lösning på allt.
en befriare från alla sorters smärta.

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel


Du är min & jag är din..?

mitt liv går ut på att sova... typ lr nåt

vaken hela natten... sovit bort hela dagen...
tvingade mig upp ur sängen när jag vaknade av att mamma kom hem, varit uppe sen dess.. nu är klockan 06:30 dags att lägga sig i sängen. Jatack!
vafan finns ingen mening med att sitta vid datorn jävla datorberoende

People = Shit

Come on down, and see the idiot right here,
Too fucked to beg and not afraid to care.
What's the matter with calamity anyway?
Right? Get the fuck outta my face!
Understand that I can't feel anything.
It isn't like I wanna sift through the decay.
I feel like a wound, like I got a fuckin'
Gun against my head, you live when I'm dead!

Everybody hates me now, so fuck it,
Blood's on my face and my hands, and I don't know why
I'm not afraid to cry, but thats none of your business!
Whose life is it? Get it? See it? Feel it? Eat it?
Spin it around so I can spit in its face.
I wanna leave without a trace,
cuz I dont wanna die in this place!

It never stops - you can't be everything to everyone.
Contagion - I'm sittin' at the side of Satan.
What do you want from me?
They never told me the failure I was meant to be.
Now. Overdo it - don't tell me you blew it,
Stop your bitchin' and fight your way through it!
IM. NOT. LIKE. YOU. I. JUST. FUCK. UP.
C'mon motherfucker everybody has to die,
C'mon motherfucker EVERYBODY HAS TO DIE!

PEOPLE = SHIT!

När fan är det min tur att vara lycklig på riktigt..?

jag känner mig fast i en hemsk period av mitt liv. Eller ja som att jag aldrig kommer lyckas ta mig ur detta helvete. Kan inte minnas sist jag var riktigt lycklig eller bara kände mig glad och såg fram emot saker. Har inte lust med någonting. Det är för jävligt. Allt känns bara förfärligt tråkigt och meningslöst. blöööööööööäääääeh

sover bort mitt liv. Bara sover o sover o sover... fast det är ju för att jag inte har något liv. Så flyr undan verkligheten genom att sova och drömma istället. Har alltid haft sömnproblem eller svårt att somna vilket leder till att man vänder på dygnet o så blire bara värre, men när jag väl lyckas somna så kan jag sova hur läänge som helst, eller ja vaknar upp lite då o då men lätt att somna om då o soova vidare. man liksom fastnar i nån slags drogdimma. Blaaah

bla. bla. bla.

vill känna mig fridfull.
Vill känna mig värdefull.
vill slippa tvinga mig själv till allt.

ALLT känns falskt. fyfan för att behöva låtsas som om allt är bra, låtsas vara intresserad av saker, låtsas vilja prata med folk, allt är på låtsas. Jag är inte på riktigt, jag är inte riktig? Vem fan är jag!?
Men jag låtsas i hopp om att allt ska kännas på riktigt snart.

fel. fel. fel. F E L

man kanske skulle må bra av lite disciplin..?
men mitt fel ligger inte i att jag är lat,
utan jag har bara sån jävla otur hela jävla tiden. Faktiskt.
Motgång efter motgång, fan give me a fucking break!?!
and gimme some luck, Tack!

Varför tar lyckan slut.
Varför får jag aldrig må bra en längre stund.
Hur kommer det sig att, när jag väl känner glädje så består den inte
mer än högst några få minuter.
Det är som att jag har en demon inom mig som matar massa negativa känslor
och destruktiva tankar.
Eller så är det kanske bara jag som blivit besatt av att må dåligt
och förstöra för mig själv.
Vad fan vet jag?!?!?!??!!! Jag vet INGENTING. INTE ETT PISS INTE ETT JÄVLA SKIT VET JAG VARFÖR JAG ÄR SOM JAG ÄR SÅ HÄR TOTALT FUCKED UP OCH PATETISK!



känner mig så sjukt jävla misslyckad.

"Eraser"

Need you, Dream you
Find you, Taste you
Fuck you, Use you
Scar you, Break you
Lose me, Hate me
Smash me, Erase me
Kill me

Vill känna mig betydelsefull.

Fyfan jag vill bara bort.
jag trodde att det kunde bli lite bättre.

men jag duger ju fan inte till nåt.
vore kul att höra "kan vi inte åka och hitta på det Mimmi?"
men nej jag är alltid plan-b.

kan följa med på köpet.
som nåt jävla skitsmink från vecko revyn.
så känner jag mig.

jag kommer inte lyckas med något.
jag vet inte ens vem fan jag är.
ett bra exempel på en patetisk jävla människa som går runt och försöker känna mig bra, när jag aldrig gör det.

bra nu vet alla det.
fuck it.

But inside your heart it is black and it's hollow and it's cold

This thing is slowly taking me apart.
Grey would be the color if I had a heart.

jag har försökt kämpa emot... Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta

Du kan få mig hur lätt som helst

i en värld som är så kantig och hård som den här

är en blöt mjuk kyss det enda jag begär

Du kan få mig hur lätt som helst

något så simpelt som att du håller mig hårt,

blås på det onda, ta bort allting svårt

Åh kärlek, var inte kärlek

menat som något enkelt att ge

när blev kärlek så svårt att få

Du kan få mig hur lätt som helst

om du ler när det regnar och fångar min blick

i en tid där ingen nånsin ler och fångar min blick

Du kan få mig hur lätt som helst

det räcker med att jag är den förste som du tänker på,

när du vaknar och känner dig ovanligt grå

Åh kärlek, var inte kärlek

menat som något enkelt att ge
när blev kärlek så svårt att få

Du kan få mig hur lätt som helst

dölj världen från mig i dina lockar,
kryp närmre och viska jag älskar dig så

Och jag har försökt kämpa emot...

Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta.