Borde verkligen prioritera jobb - en lösning på allt. Typ en lösningen på många problem iaf.
Utan pengar kommer man ingenstans. Man har inte råd att leva, "helt enkelt". Allting kretsar runt pengar i den här världen. Tragiskt nog. Det tar emot lite att skriva detta, men det är trots allt sanningen. Faktiskt så överlever man inte utan pengar.
Visst man kan kanske vara en uteliggare med självrespekt, men man kommer troligtvis svälta ihjäl tillslut, om inte dö av en sjukdom, frysa ihjäl eller liknande. Jag känner mig som en hemlös utan självrespekt. Utan någonting. Endast smärta. Mitt rum känns inte ens som mitt, inga av mina saker, jag äger ingenting. Även om jag köpt saker själv så väger alla saker jag fått upp det. Och eftersom att jag fått pengar av min mamma så är tekniskt sett dem sakerna hennes... inte för att jag köpt sakerna för hennes pengar men dem pengarna som var mina borde ha gått till henne då? Jag har aldrig haft någonting då? Önskar nästan att jag aldrig blivit född.
Jag har tragiskt nog gett upp just nu på ALLT. Vilket endast leder till att jag inte kommer någonstans med mitt jävla liv. Måste försöka mer. Inte ge upp så fort det tar emot.
Mitt sätt att överleva är att försöka vara så likgiltig som möjligt. Och då menar jag att jag inte vill leva om jag ska hålla på och tänka/älta all tragedi. Dock vet jag att jag måste på något vis hitta livsgnistan inom mig igen och ta mig igenom allt och komma ut starkare än någonsin, vet inte hur fan det ska gå till. Men att skaffa ett jobb vore en bra början... Jag känner mig verkligen inte stark nog att komma ut i arbetslivet eller som någon värdig att anställa faktiskt så känner jag mig bara som en belastning för allt o alla. Fast det är bara att försöka bevisa motsatsen både för er och mig själv. Liksom få lite energi och motivation att nu jävlar så kör vi! Sluta ligga hemma och deppa och vara patetisk, sluta tycka synd om sig själv fyfan.
Alltså ååh . . .
Ibland är det allt bra jobbigt och det känns som om att mina problem är världens i-landsproblem.
jag vet inte alls hur jag ska göra med min framtid eller vad det finns att göra av den.
Studera? Jobba? Flytta utomlands? Kanske till och med bli prostituerad eller hallick.
Då skulle jag ju i alla fall tjäna pengar.
(för att studera krävs resultat, att man klara av det... för att jobba måste man få ett jobb vilket fan verkar omöjligt utan en slutförd utbildning, för att flytta måste man ha pengar. För att bli hora krävs inte mycket. Bara att vara jävligt desperat och det är jag fan.)
Att söka jobb efter jobb, efter jobb och bara få nej är nog det sämsta som finns.
Man tappar så otroligt mycket självkänsla
och börjar funderar på om jag faktiskt är så dålig att jag inte ens kan få ett jobb.
Nog för att jag är dålig på mycket & redan har dålig självkänsla men det här tar nog priset.
Har bett flera stycken att kolla på mitt CV & de säger ju att det ser jättebra ut,
men vad är det då som jag gör eller är fel?
Varför kan inte en misslyckad men ack så villig person få ett jobb?
Men vänta, där fick jag nog svar på min egna fråga..
Om jag hade haft motivationen och viljan att plugga
så skulle jag ha gjort det men den orken jag vill ha finns inte där, iallafall inte än.
Jag hoppas dock att denna motivation, vilja och ork jag behöver och vill ha, ska komma en vacker dag.
Och den dagen ska jag inte fundera så mycket utan bara köra.
Men å andra sidan vill jag ju göra så mycket här i livet så att det bara blir kaos.
Det är nog där det sitter, att jag vill så mycket att det blir en knut på alltihopa
och jag inte vet vilken ende jag ska dra i för att få ut knuten igen.
De flesta säger; "du har hela livet framför dig"
Ja, visst har jag väl det men snart är livet över
och då kommer jag sitta där och fortfarande inte ha en jävla aning om vad jag vill göra.
Ibland skulle jag vilja ha en sån där kontroll som Adam Sandler har i filmen Klick.
Det skulle vara bra för stunden men inte i det långa loppet,
men den kanske skulle kunna hjälpa mig med att visa vilken ende jag ska dra i för att få ut knuten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar